Jag kan inte bestämma mig om vad jag tycker om ordet. Lycka + coach. Det låter ju positivt i första andetaget men när jag tänker på lycka så blir det mer och mer intressant att försöka fånga begreppet. Vad är lycka? Rent biokemiskt är det när det finns en hormonell balans i kroppen. Andra skulle dock vilja säga emot mig och påstå att lycka är närmare känsla eufori, en förälskelse eller ett starkt känslorus. Det är just det jag tycker är märkligt. Vems lycka coachar man? Klientens, kundens, kompisens eller bilden av lycka som coachen själv äger?
Jag stötte på den här artikeln på sydsvenskan i helgen och blev nyfiken på lyckocoaching. Rubriken får det att låta som att du endast behöver äta lite zink och vips är du lycklig. Frågan jag brottas med är om man är lycklig eller om man känner sig lycklig. Om man är hänger samman med personligheten, däremot om du känner dig är det något som går över och med all sannolikhet kommer tillbaka.
Så vilket är det för dig?
Happy monday!
1 kommentar:
Märklig syn på livet om man tor att det går att vara lycklig jämt. Lycka avtecknar sig ju mot olycka och bägge måste ju finnas. Finns bara det ena (typ lycka) går det ju inte att definiera. Dessutom skulle ett sådant tillstånd omöjliggöra all utveckling :)
Skicka en kommentar