måndag 28 januari 2013

Mirakelkurer, träningsprogram och viktnedgångskurser - Men varför?

Nu har 2013 startat och tillsammans med det börjar jakten på sommarfiguren för många. I busskurers reklamutrymme, TV-annonser, tidningar och annonser på nätet hittar jag alla möjliga erbjudanden till den som hade orden: börja träna, bland sina nyårslöften.
Det är viktnedgångskurser, kom-i-form program på åtta veckor, tolv veckor, tre veckor och en och annan mirakelkur som oftast handlar om någon typ av svält eller oanpassad träning för en nybörjarkropp. Vi uppmanas att bli smalare, snyggare, starkare och det målas upp som något enkelt och tillgängligt för oss. Men varför ska vi göra det? Varför ska du överhuvudtaget börja träna?

Förutom för att tränings- och kostföretag ska tjäna pengar (mitt inkluderat). Det finns inte bara ett svar på den frågan. Det måste handla om ett personligt mål, kalla det en idé. En idé om hur du vill se ut eller hur du vill prestera inom en idrott, sport eller gren. Det finns tyvärr inga mirakelkurer utan att du får betala ett pris. Det finns inga ultimata träningsprogram som kommer att få dig i form inom 8 veckor och få dig att se ut som en friidrottsatlet. Det finns inte heller några ultimata dieter som du kan ägna dig åt hela ditt liv och per automatik förvänta dig att vara frisk för alltid. Det finns inte heller några ultimata träningsformer som kommer att göra dig till en superatlet och få dig att kunna ställa upp på ett triathlon till sommaren och komma bland de 10 första i mål. Nu är detta en sanning med modifikation, för det finns visst, kost-, träningsprogram och träningsformer som kan utveckla dig på kort tid. Men då menar jag just dig. Varje person som läser detta. Så om ni är 30 personer som läser detta lär det behövas 30 tränings- och kostprogram samt flertal olika träningsformer.

Varje kropp reagerar olika på olika saker vi gör med den. Det är genom att pröva oss fram som vi kommer underfund med vad som gör en förändring i oss. Det är där en personlig tränare eller coach kommer in i bilden. När du vet på ett ungefär vad du vill uppnå. När din idé är klar och kanske blivit ett mål kan tränaren/coachen hjälpa till att tillsammans med dig, märk väl att jag skriver tillsammans med dig, inte ta fram åt dig, ta fram ett program som kan ta fram det bästa ur dig. Hur gör en professionell coach? Jo, denne testar sig fram, den frågar dig om vad du har tränat förut, hur din kropp reagerat på olika träningsformer och olika kost. Vad jag ser idag är att många tränare och coacher anpassar människor efter träningsprogram. Vilket enligt mig inte är personlig träning. Det är mallad träning. Träningsprogram ska anpassas efter människan som vill uppnå målet. Det allra viktigaste en coach/tränare ska göra är enligt mig tre saker:
  1. Hjälp den du coachar/tränar att hitta lustfyllda effektiva aktiviteter.
  2. Hitta sätten som den tränande gillar att bli peppad, uppmuntrad och coachad på.
  3. Lämna över kunskap så att den tränande kan bli sin egen coach och inte vara beroende av dig.

Sist men inte minst. Våga hitta dina egna träningsprogram om motivationen finns där. Börja inte direkt med att kontakta en PT. Allt du gör annorlunda kommer att ge resultat på något sätt till en början. Rör du på dig kommer du att förbränna. Lägger du till att du rör dig och kastar, lyfter, drar och puttar på tunga saker. Ja, då kommer du att utveckla styrka i hela din kropp, inte bara välpumpade bröstmuskler eller platta magar. Du kommer att få en helkroppsstyrka som kommer att underlätta din vardag. Börjar du röra dig och använder ledernas hela rörelsebana så kommer du att bli rörligare och kommer att belasta ryggen mindre. Börjar du äta saker som du anar är hälsosamma och din kropp samtycker så kommer det att ge resultat. Och här kommer det viktigaste mätverktyget, lusten. Hur vet du att du tränar rätt program, äter rätt mat och ägnar dig åt rätt träningsaktivitet? Jo, din lust kommer att avslöja det. Om lusten börjar infinna sig både innan träningspasset, under passet och efter passet, då har du full pott. Om lusten finns i samband med att du planerar ett skifte i kosten och du ser framemot det, då kommer omvandlingen med all sannolikhet att fungera om det inte är så att du endast väljer att gå över till helfabrikat.

Träning kan vara ett vetenskap, speciellt för nördar som mig som älskar att första rörelsemekaniken bakom övningar eller förstå vilka muskler som jobbar när eller vilken träningsform kan få min kropp att öka syreupptagningsförmågan mest. Men är du ute efter en förändring, börja med att upptäcka var din lust finns kring mat och rörelse. Vad lockar? Promenader? Dans? Testa den där sporten du tänkt länge att du ska testa? Skaffa en hund och gå ut och gå med den?

Börja med lusten, resultaten av förändringen blir roligare om lusten till det nya finns med. Ta dig tid att hitta den och förvalta den väl. Uteblir resultaten då kan du bara göra det du har upptäckt att du gillar fler gånger i veckan.

måndag 21 januari 2013

Friskvårdstimmen

Jag kan inte låta bli att påpeka det irrationella i den moderna människans natur. För några år sedan blossade debatten kring gympan i skolan. Många elever hade för lite gympa, alldeles för lite fysisk aktivitet under skoltid. Detta var ett hot mot deras hälsa. Kika på bara denna debattartikel på DN från 2007. Några utdrag från debattartikeln som jag tycker sätter fingret på flera saker:
"Antalet idrottstimmar i skolan har stadigt minskat. Samtidigt blir allt fler barn feta och löper större hälsorisker. Och det är de socialt mindre gynnade barnen som drabbas mest. Tevetittande, tevespelande och lek med datorer är så utbrett att idrott som spontan lek närmast upphört. Den organiserade idrotten når inte alla och de som inte rör sig alls blir bara fler. Skolan är den enda instans som når alla barn men Sverige tillhör bottenligan i Europa när det gäller antalet idrottstimmar. Vi, liksom flertalet svenskar, kräver en timme om dagen för våra skolbarn, skriver 19 idrottsstjärnor, idrottsaktiva, forskare, läkare och lärare."
"Sverige tillhör bottenligan i Europa när det gäller antalet idrottstimmar, fyra från slutet. Samtidigt rusar kostnaden för sjukvård och produktionsbortfall på grund av sjukskrivningar. Sjukskrivningar som kommer till följd av att vi är för svaga, för stressade, för dåligt tränade. Beräkningar visar att bristen på motion kostar samhället miljardbelopp årligen. Vissa beräkningar säger så mycket som sju miljarder kronor. Dessa pengar borde rimligtvis kunna användas bättre. Till exempel genom att införa mer idrott och hälsa i skolan."
Underbart tycker jag. Härligt att idrottsstjärnor, forskare, läkare, pedagoger och idrottsaktiva lyfter barnens behov men har ni hört uttrycket, barnen gör som vuxna gör inte som vuxna säger?  Så varför skulle barn börja röra på sig om inte vi vuxna föregår med gott exempel. Varför skulle barn gå med på idén att ha fler idrottstimmar i veckan under skoltid när inte vuxna inte ställer krav på vår friskvårdstimme i arbetslivet? Vad är friskvårdstimmen undrar du kanske? Gotlands kommun har en bra förklaring på hur deras friskvårdstimme fungerar.

Forskningen kring fysisk aktivitet visar på hur bra det är för individen och för organisationen som individen arbetar på. Det ökar produktiviteten och minskar sjukfrånvaron. Här kan du läsa en rapporten från en svensk studie från 2011.
Även Världshälsoorganisationen vågar lyfta frågan om hälsa och behovet av att ta fram strategier för att öka de anställdes hälsa. Här kan du läsa om vad WHO säger om det hela.

Många företag i Sverige har anammat dessa tankar och erbjuder olika löneförmåner för att få sina anställda att börja aktivera sig eller delta i aktiviteter som främjar deras hälsa. Friskvårdsbidraget är kanske det allra vanligaste. Du köper ett träningskort eller betalar en träningsavgift. Du lämnar kvittot till personalavdelningen och sedan får du hela summan eller en del av summan utbetald med din lön. Det intressanta är att än idag så används inte friskvårdstimmen av arbetsgivare. Senast i tisdags skrev tidningen Metro om det. Jag citerar:
"– Framför allt friskvårdstimmen är jätteviktig, att man kan gå iväg och träna under jobbet, säger Ludwig Bergehall under en paus i sitt styrketräningspass.
Han menar att han gör ett bättre jobb när han får möjlighet att gå ifrån en timme mitt på dagen för att träna.
– Det är jag övertygad om. Att komma ut, få lite luft och röra på sig är jätteskönt, säger han.
Även Peter Wigert, generalsekreterare Friskis & Svettis, menar att tid är en viktigare signal än pengar för en arbetsgivare. 
– I en undersökning för några år sedan hade vi 15 faktorer som folk fick rangordna enligt vad som motiverar dem, då hamnar friskvårdsbidraget på plats nummer 10. Att träna på arbetstid kom på nummer sju, säger han."
Vänta nu, att träna på arbetstid prioriteras högre än friskvårdsbidraget. Så vad händer mina vänner? Hur har vi moral att nicka instämmande när idrottsstjärnor, läkare, pedagoger, forskare och idrottsaktiva kräver mer idrott för våra barn men vi ställer inte samma krav för oss själva. vad sänder det för signal.

Utmaning

Jag utmanar dig som är anställd. Våga fråga efter friskvårdstimmen. Lyft det till ledningen, peka på forskningen och kom med en färdig idé på hur ni skulle kunna göra.

Jag utmanar dig som är arbetsgivare. Våga testa friskvårdstimmen. Gör det organiserat och mät! Mät hur dina medarbetare mår innan och hur de mår efter att de börjat träna på arbetstid. Våga lita på forskningen. Eller kanske som chef ska du börja nyttja det hela själv?

Är du arbetsgivare kan du alltid höra av dig till Viljan om du vill testa att pröva om forskningen har rätt eller fel!

fredag 18 januari 2013

Att vara utanför sin bekvämlighetszon

Titt som tätt hamnar jag i min bekvämlighetszon eller trygghetszon. Sökandet efter den zonen finns präglat i mig, att hitta det bekväma. Bekvämlighetszonen eller trygghetszonen är platsen där vi kan prestera med liten ansträngning och små medel. En plats där vi inte känner rädsla eller oro och utan att ha risk som en faktor i ekvationen. Vilket låter underbart i mångas öron. En trygghetszon bör ju alla ha, det är ofta där vi kan njuta av saker och vara nöjda över det vi åstadkommer. Det är inte zonen i sig som kan bli ett problem, det är när vi alltid söker oss till zonen som det kan bli påfrestande, speciellt när vi är ute efter förändringar och resultaten uteblir.

Ta träningen som exempel, all träning är nytt för kropp och hjärna i början. Det kräver fysisk ansträngning. Det kräver en ordentlig hjärnaktivitet för att få alla muskler som ska samarbeta att fungera ihop. Ovanpå detta har vi reglerna kring träningsformen vi ska förstå och människorna omkring som utövar sporten eller aktiviteten. Det är rätt många saker att få ordning på. Det är ofta därför vi är så trötta när vi har testa en ny aktivitet, inte bara fysiskt utan även mentalt.
Så småningom når vi platsen där vi bemästrar reglerna, kroppen har lärt sig rörelserna och musklerna har blivit starkare. Då närmar vi oss trygghetszonen, eller underhållszonen. En plats som vi använder för att bibehålla det vi har skapat och byggt. Det finns inte mycket förnyelse eller utveckling. När vi däremot är ute efter förändringar måste vi våga ta steget utanför trygghetszonen. Träningsmässigt handlar det om att göra det du inte gör just nu. Vad är det rätta att göra då? Den frågan startar resan. Ta reda på vad din kropp reagerar på. Är löpning ett sätt för dig att förbättra syreupptagningsförmågan och tycker att det är kul? Då ska du göra det. Föredrar du istället att vara ute på din cykel och trampa mil efter mil och tycker att det är roligt, då är den träningsformen perfekt för att öka konditionen osv. Ni börjar förstå poängen va? Hitta det du tycker är roligt först. När du väl hittat det är det dags att börja ta steg utanför bekvämlighetszonen.

Så nästa gång du gör som du brukar göra och som du alltid har gjort, stanna upp och ställ dig frågan. Vill jag jobba på att utvecklas eller vill jag förvalta? Svaret är ledtråden om du ska ta steget utanför bekvämlighetszonen eller stanna i den ett tag till.

Lycka till!