THE OLD WAYS

Ibland undrar jag varför människan ändrar på saker som har fungerat och sedan glömmer bort det gamla fungerande sättet. Givetvis tänker jag på saker kopplade till träning. Mer specifikt på barfotalöpning. Det har blivit en fluga att tillverka skor som ger oss känslan av att springa barfota. Med märken som Vivo footwear, Vibram fivefingers, Luna sandals, Merrel, Jinga, Nike och New balance med egna varianter av barfotaskor så är trenden tydlig. Många vill ha dessa skor att springa och träna i. Åsikterna kring barfotalöpningen effekter för kropp och hälsa är däremot omdebatterade och går isär. En sak är säker. Vi startade med att springa barfota en gång i tiden.

Som kampsportare är det nästan mer regel än undantag att träna barfota. När jag tränade karate så tränade vi på parkettgolv. Det förekom hopp, sparkar och många obekvämma kroppsställningar men att känna underlaget mot huden gav en känsla av kontroll över kroppen. Framförallt när det kom till balansen. Som boxare använde man lätta, höga kängor med tunna sulor. Det var viktigt att känna underlaget och kunna pivotera. För att inte tala om Brasiliansk jiujitsu eller submission wrestling där fötterna används till mer än bara för att stå och gå.
När jag för några år sen började lägga in löpning på min träningslista så minns jag första gången jag sprang med ett par löparskor. Det var en märklig känsla. Det var som två klumpar som fick mig att känna mig framåtlutad när jag stod upp och studsade iväg mig på löparspåret. För första gången vid träning saknade jag kontakt med underlaget. Kroppen är ju en underbar anpassningsmaskin. Efter några veckors löpning kändes klumparna och framåtlutningen ganska normala och studsande var bara en skön känsla. Även om mina knä och höfter hade en del att säga till om den saken.

Frågan som slår mig idag är varför vi springer med löparskor. Vad är syftet med den tjocka sulan och den förhöjda hälen? Springa snabbare? Spara mer energi? När människor motionsspringer så tror jag sällan att de vill kvala in till OS eller spara energi. Snarare vill de flesta bli av med energi och bränna extra kalorier.

Men tillbaka till det gamla sättet. att springa barfota var det gamla sättet och får mig att börja googla om Feidippides (snubben som ska ha sprungit 40 km för att berätta för Atenarna att de vunnit mot Perserna i slaget om Marathon) hade skor på sig. Hade han sandaler?
Jag passar på att googla hur många OS guld kenyanska barfotalöpare har vunnit. De är många!

Så, kanske jag ska börja springa barfota och helt enkelt ta reda på det själv. Vem vet, min galna idé om att bygga ett köpcenter med hinder kanske också blir av. Lite som en hinderbana igenom de olika butiker och caféer, där du får ta dig igenom det hela genom att klättra, balansera, kräla och hoppa. Jag kanske får möjligheten att uppleva det nån dag. Då är jag den första som lägger ner planerad träning och går ut för att fönstershoppa varje dag. ;)

Official highlights from the 1st Annual New York City Barefoot Run from John Durant on Vimeo.