Den lilla rundan var på 19,9 km. Det var mitt långdistanspass denna veckan så den sprangs i lugn takt. Efter 10 km hälsade jag på familjen Karlsson i Åkarp och fick både vatten, kramar och lite choklad. Efter 30 minuters vila gav jag mig ut på vägen igen och försökte hålla samma tempo tillbaka till Malmö. Till min stora förvåning kändes tillbakavägen mkt lättare än vägen dit. Kan bero på att hjärnan visste ungefär hur vägen gick och hade redan kommit igång med löpningen. 51 minuter till Åkarp och 50 minuter tillbaka till Malmö. Nästan 5 minuter/km. Det känns helt ok med tanke på att jag hade rätt mkt mer kräm i benen både på vägen dit och hem. Det blir fler löpningar till Åkarp. Benen kanske tar mig till Lund om familjen Karlsson inte bjuder på vatten och choklad.Min hjärna triggades enormt mycket av en artikel från senaste Runner's world. Den handlade om randon running. Allt du behöver är en fulladdad ipod, en väska med vatten, nåt som höjer blodsockret, visakort, ett litet första-hjälpen kit, solglasögon och numera i skåne kanske även ett Jojo-kort. Därefter springer du dit vägen tar dig och magkänslan pekar.
Jag tror att det är frihetskänslan som lockar. Ensamheten med din kropp, dina känslor och dina tankar. Jag är mest i balans när jag rör min kropp till en viss rytm eller som jag läste i en blogg häromdagen kring löpning "A good long run is like washing your windshield – you see things much clearer"
1 kommentar:
Jag har börjat att mer och mer springa till en punkt och sedan ta mig hemåt. Nu i helgen sprang jag från Köpenhamn till Roskilde och tog tåget hem. Gjorde liknande förra helgen och nu i helgen blir det nog följa vattnet neråt och sen ta tåget hem. Det är väldigt befriande och man känner att man kan om man är trött ta sig hem ändå.
Skicka en kommentar