Spring inte iväg...

Jag passerar förbi tidningshyllorna på Ica Malmborgs efter att ha fyllt påsar med frukt inför en stundande fredag på jobbet. Jag stannar till och kikar om något tilltalar mig. Eftersom träning och sexualpolitik är mina stora intressen fastnar jag för träningstidningarna. Sexualpolitikstidningarna lyser som vanligt med sin frånvaro. Men jag fastnar för alla dessa träningstidningar som har börjat florera. För 15 år sedan läste jag B&K Sport magazine, Fitness och Fighter Magazine. I Mer specifika butiker kunde jag hitta inriktade tidningar om cykling, löpning och andra sporter. Idag ägnar jag mig åt att hitta relevanta artiklar på nätet men det verkar vara så att många tidningar har löpning i fokus. Jag älskar löpning, i alla dess former. När jag tränade kampsport aktivt, både inom karaten, kickboxningen och boxningen fick jag alltid höra att löpning är kungen av träningen.

Löpning kan träna din kropp på många olika sätt. För uthålligheten med långa lågintensiva pass. Dvs lunka fram i ett lugnt tempo under en lång tid. För konditionen, dvs hur bra din kropp kan tillgodogöra sig det syre man andas in, kör man i medelhögtempo under en medellång period. Intervaller fungerar också bra för konditionen speciellt om man riktar fokus på återhämtningstiden efter varje intervall. För styrka är backträningen fenomenal. Allt detta låter jättebra och det är det också men jag anar en hysterisk fokusering på just sporter som ägnar sig åt aerobträning som just löpning. Där hjärtat och syreupptagningsförmågan är de viktigaste ingredienser i denna rätt. Vad hände med den anaeroba träningen? Är det inte lika självklart att lära din kropp springa en mil som det är att lyfta sin egen kroppsvikt från marken såsom vid en armhävning? Eller häva upp hela sin kropp som man gör när man klättrar i träd? Eller arbeta med explosiva hopp som man gör när man ska hoppa över en stor pöl mitt på trottoaren?

För mig är träning det samma som att hålla kroppen redo för att användas. På en bil kollar du inte bara om det finns bensin, du kollar oljan, däcken, vatten och går på en besiktning av bilen en gång om året. Borde inte kroppen underhållas med samma anda?

Att arbeta anaerobiskt är nödvändigt. Dvs att jobba med ren rå muskelstyrka. Den styrkan som gör att du kan bära en växande mage i 9 månader utan att din rygg pajar. Den som hjälper dig att bära upp den rena tvätten i stora påsar och som får dig att välja trapporna istället för hissen. Den som hjälper dig att klättra upp på taket vid stugan i havet som du har hyrt, för att hämta frisbeen som landade där efter att din polare skulle stajla med att kasta den bakom ryggen. Den råa muskelstyrkan behöver du när du får för dig att du ska lära dig åka rullskridskor denna sommar eller när du ska äntligen fixa uppfarten till garaget och du måste bära påsar med cementblandning från affären, eller när lönen kommer och du köper en bokhylla på ett välkänt varuhus som börjar med I och slutar med KEA och du ska bära den till bilen. Ska jag fortsätta?
Våra kroppar ska rustas efter vad vardagen kommer att utmana oss med. En kontinuerlig träning av det anaeroba och aeroba systemet, alltså lungor/hjärta och muskelstyrka/ledstyrka är lika självklar för mig som att vara vaken och som att sova.

Så, spring inte iväg ifrån att lyfta tungt och känna att dina muskler och leder får jobba. De är också delar av din kropp, precis som ditt hjärta.