Vaknar i tid utan att snooza. Det i sig är en bedrift kan jag avslöja. Där fick jag mina mors gener. Tidiga morgonar är inget jag fantiserar om. Allt riggat för en bra och återigen intensiv dag. Sen kommer jag på det. Cykeln! cykeln står fint parkerad ungefär 2 km från mitt kök. Hjärnan vaknar, yrar, velar och beslutar. 2 glas vatten och en serverad frukost till min dotter senare är jag på väg mot cykeln i en rasande tempo. 1800 m på ca 7 minuter. Just där mitt i löpningen upptäckte jag mig leendes. Inte så mycket över aktiviteten i sig utan vetskapen att jag har en kropp som finns där när jag behöver den! Den strular inte, den har energin och den gör min morgon enklare!
På cykelnsadeln tillbaka så jag kunde följa lilltjejen till skolan. Läser hon detta kommer hon att rätta mig och säga: "vaddå lilltjej". Så jag ändrar mig och säger stora tjejen.
Sätter mig för en frukost och råkar slå upp hälsosidorna och möter mig själv i profil. Just det! Viljan tipsar om övningar i tidningen City idag tänker jag. Ovanlig start på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar