Vilken vecka!

Det började med uppsägning från det enda jobb som jag har haft en fast anställning på. Jag måste avslöja att jag tvekade en aning när jag skrev på kontraktet för några år sedan men jag har inte ångrat en sekund. Nu är det dags att röra på sig. Jag är danssugen och musiken som spelas är alldeles för långsam för min smak. Dags att hitta en ny fest helt enkelt.

Träningsmässigt började veckan segt. Men jag lyckades med några korta Kettlebellspass i veckan hålla humöret uppe fram till fredagens pass som frigjorde lusten igen. Min kära vän Calle, tillika instruktör på Viljan, hade satt ihop ett tungt pass. Att snatcha dubbla 24:or är inte det enklaste. Jag försökte 3 gånger att få de över huvudet och fick se mig slagen av de gröna kloten denna fredag. Endorfinerna var däremot där. Nöjd med fredagen ägnade jag hela lördagen åt att inte göra något kravfyllt. Kolla på dokumentärer, surfa lite, käka lite och gå runt i morgonrock en heldag. En renodlad lyxdag i min värld. Det fanns tankar kring lite löpning på lördagen men jag viftade bort dem att se framemot passet på söndagen. Nästan en timme Ruffieträning. Jag har kört det förr och jag känner igen många övningar från min kampsportsträning. Idag var det magiskt. En hopkok av underbara människor från olika träningsbakgrunder och ett sjuhelvetes jävlaranamma. Malin från Fysgruppen och Musse höll i passet. Mycket vrål, mycket svett, pust och metallsmak i munnen. Det är så en söndagseftermiddag ska vara. Tack som fan till alla som gjorde det möjligt!

Jag fick en liten stund med Musse för både rullning och snack. Vilken skön människa! Hans syster Frida är lika fantastisk och jag gillade att deras mamma var på Viljan och kikade på oss svettas.
Fick lite tips av Musse och vi pratade om träning och lite pedagogik. Tack som fan för det Musse.

Får ni möjlighet att pröva Ruffie så tveka inte. Ni får kondition, styrka, explosivitet och närkontakt på en och samma gång. Det är något med parträning som gör träningen extra roligt. Kolla bara på fotot nedan!